Nyfikenhet

Oj vad fort den första heldagen gick, trotts att vi gick upp tidigt.

På natten väckte hon mig, så vi var ute en runda på gräsmattan.  Vi somnade om ganska fort i alla fall, trotts lite pip.

Det har ju blivit en och annan pöl inne, det är otroligt vilken liten blåsa en valp harCool men tids nog sluter ju det att hända sådana olyckor.

Nu vågar hon gå lite egna rundor, både inne och ute. Hennes nyfikenhet börjar bli starkare än rädslan.

Även rädslan för katten börjar släppa vilket är både positivt och negativt. Natasja är lite över ett år och har inte träffat så mycket hundar. En av de få som hon träffat, gjorde allt för att undvika henne och hon blev mycket tuff, så lagom är bäst. Även det kommer med största sannolikhet orda sin med tiden.

Igår kom en bekant helt kort. En medhavd baby i bilstol tyckte Jackie var lite otäckt och sökte skydd hos mig. Erfarenheten har lärt mig att varken överbeskydda eller pusha på. Jag satt nära babyn och Jackie nosade lite på bilstolen till slut.

Det känns mycket bra med att ha ännu en valp. Perioder kommer och går i hundens liv liksom i vårt liv. Just nu skall jag njuta av denna, och ta tillvara på hennes formbarhet och ge henne goda vanor.