Korta nätter

Dagarna går ganska fort nu för tiden. I två dagar hade jag en släcktings hund här. Hunden är en idol för de flesta hundarna i familjen. När han är ute har han bara ögon för leksaker och blir förvånad när (som i det här fallet), Jackie tar bollen som Cesar har lagt framför mina fötter. Hon har försökt att få honom att leka med henne, men icke. Han anser förmodligen att hon är för liten ännu, och inte kan leka som de stora pojkarna leker.

På våra små promenader har Jackie fått gått lös, men idag planerar jag att börja med koppel. Vi får väl se hur långt vi kommer, för när hon är framför mig kommer jag att stanna och vänta tills hon är vid min sida. Som vuxen lär hon vara tyngre än min tilltänkta flickvän, så linförighet är ett måste. På det glada 80-talet när jag köpte min första hund började jag med koppel med en gång. En som förstod sig på hundar bannade mig för det. Vid sex månaders ålder behövdes inget koppel alls, men på större vägar hade jag naturligtvis ändå det. Varje levande varelse är unik på sitt vis. De efterföljande hundarna jag har haft, har det inte fungerat så bra med vad det gäller det. Det gick så långt med dobbisarna att jag köpte ett flexikoppel som vi hade på skogspromenaderna. Jackie ör ett nytt kapittel, och nya erfarenheter kommer att göras.

Jag förstår varför jag blev rekommenderad att inte köpa en hundbädd. Hon älskar att bita, men ännu så länge ser mina händer ganska normala ut. Hon har gott om ben och leksaker och de används flitigt.

I natt fick jag fem timmars sammanhängande sömn, så hennes kisseblåsa växer. Men på dagarna blir det mycket spring ut och in. Mina sandaler står nu mera på bokhyllan bredvid altandörren. De har en tendens att få fyra tassar hela tiden.

En ny dag har just börjat och snart är det dags för en runda i trädgården.