Trädgårdsarbete kräver uppoffring

Det känns skönt att kunna sova normala tider igen. Visst är det lite gnäll, men hon vet att det inte hjälper, så det blir tyst ganska fort.

Jag har tagit som vana att hon skall stå stilla och vänta på maten. De gamla fick sitta och söka kontakt innan jag sade var så god. Jag är inte den piggaste på morgonen, men jag försöker vara noggrann även då. Så även den biten har börjat falla på plats.

Det sociala livet fungerar bra, både med hundar och med människor. Hon älskar att få besök. Igår var det några familjemedlemmar med hund här. Hunden är av rasen Pumi, det verkar som den rasen har lite struts-gener. Det man inte ser finns inte ungefär. Gumme hade fullt show att inte se Jackie till en början. Trots det, lärde han (kanske ofrivilligt) hur man söker godis på gräsmattan, som någon har slängt ut. För min första Schäfer tog det lång tid för innan han upptäckte hur man använder nosen, denna lilla dam fattade mycket fort.

Idag var det då dags för bilresan till Högsby. Jag vet att Jackie inte gillar att åka bil, så jag var bered på det värsta, men nästa gång tar jag med öronproppar. Det låter ungefär som någon oavbrutet misshandlar henne under resan. Som tur är var halva resan hem betydligt lugnare.

Ett av syftena med bilturen var att hjälpa mina föräldrar. De bor i en marklägenhet och har lite trädgårdsland som de ville ha hjälp med. Jackie var lös och hjälpte till så gott hon kunde men, han även att utforska under trallgolvet.

Det var första gången hon var inne i lägenheten så under fikat var det mycket att kolla. Tillslut tog hennes ork slut och somnade på köksmattan med ett dentalben bredvid sig.

Resan hem gick som jag nämnde bättre, och efter maten här hemma somnade hon ganska fort.