jag har definitivt hittat hem igen.

Nu har Jackie börjat på dagis. Det strulade till sig lite med den tilltänkta så det fick bli en tillfällig en stund. När jag satte ut annonsen om Dagmatte/husse, var det flera som svarade, b.la en gammal bekant, som jag inte träffat på många år. Så när jag fick veta om den första att det inte gick ännu, så pratade jag men Jenny. Hon och hennes dotter har två katter och en (om jag kommer ihåg rätt) 3årig rottweiler tik och två katter. Jackie och jag var naturligtvis där på ett besök först för att se hur det skulle fungera. De båda hundarna fungerade med en gång efter att min lilla ängel visade sin undergivenhet. Katterna var inte lika entusiastiskaCool

Det tog dottern inte så lång tid att önska sig en Kuvaszvalp , medan den förståndiga modern sade att det räcker som det är. Kort sagt allt klickade och en bra dagmatte var fixad.

När jag skulle lämna Jackie där igår träffade jag deras grannfru. Hon blev nyfiken på valpen och erbjöd sig ganska omgående att ta hand om Jackie om det behövdesCool

Det är konstigt med valpar, våra svenska outtalade koder stjälps över ända. Eller det kanske bara gäller norr om Blekinge. Man talar inte med okända. Jag har fått många vänner och bekanta genom mina hundar. Vissa helt flyktigt, andra för hela livet. Jag måste dock att det inte alltid gäller när hundarna är fullvuxna. Att gå på staden med två vuxna ”tyska” hundar, inbjuder inte lika lätt till samtal. En rolig händelse, var en gång när jag händelsevis bara gick med valpen Katja i Valdemarsvik. En person kom fram och genast satte sig ner och ville kela med henne (Katja älskade uppmärksamhet). När personen frågade om det var en smålandstövare svarade jag ärligt att, nej det är en Dobermann. Genast rycktes handen undan och personen försvann som en avlöning. Visst var det både beklagligt och roligt på samma gång. Jag misstänker att något sådant inte kommer att hända med en Kyvasz i kopplet. Jag kan ärligt säga att jag mycket ofta har saknat Katja för hennes personlighet, men jag ser många likheter med den här lilla damen jag nu har. Dock blir inte Jackie så ilsk som Katja när hon stöter på motstånd. Men envisheten och alla galna upptåg och bus är de samma.

Jag kanske har skrivit det tidigare men jag gör det igen, jag har definitivt hittat hem igen.