Veckorna går sin gilla gång.

Det enda som skiljer dem åt tycks vara Jackies räckvidd och snabbhet som förändras.

Veckan som gick var det morgonvecka på jobbet. Det betyder morgonpromenad med ficklampa i högsta hugg. Jag investerade en blinkfyr till hennes halsband så att jag ser var hon är.

När larmet ljuder kl 04.45 är vi lika pigga både Jackie och jag. Överaskande nog är vi även lika pigga på promenaden innan vi åker till dagmatte. Hade jag gått med henne i koppel hade jag fått släpa iväg henne på rundan. När vi däremot vänder hemåt blir det fart på de små tassarna, och sista ruschen ner för slänten till trädgården går med rasande fart. Ytterligare en likhet har vi i våra morgonrutiner, frukosten. Hon lämnar gärna lite tills vi kommer hem på eftermiddagen.

Bilåkandet går förvisso bra, men kan hon dra ut på inhoppandet i bilen är det bra. Väl framme när hon ser var vi är börjar svansen gå som en propeller. Hon vet att kompisen Donna väntar på henne och massor av bus med trevliga promenader väntar. Att hon har en vuxen hund på tre år som kompis, har nog varit bra.

Nu blir det en vecka till hos Donna, och sedan blir det jämnåriga kompisar men med möjlighet till vuxna hundar. Att ha en busig valp i lägenhet, är säkert inte lätt, men Jenny har gjort ett enastående jobb, med både mitt och sitt yrväder.

Alltså, en vecka till, sedan byter vi Rottis mot Varghundar.