Ett tvivelaktigt slut och en god början

Ett tvivelaktigt slut och en god början

I går när vi busade hände en liten olycka. Jackie råkade springa omkull en högtalare, och för att skydda henne slängde jag ut ena armen. Jag vet att högtalare har vassa kanter och är tunga men inte trodde jag att man kunde skadas så. Hade jag åkt till akuten hade jag förmodligen skickats till Västervik för att sys ihop. Det är ca 11 mil och, jag får väl erkänna att jag inte vill besvära sjukvården i onödan. Jag viste att jag hade ploster hemma, så jag drog ihop det så gott det gick. För säkerhets skull konsulterade jag sjuksystern i familjen. Har man jobbat på akuten och som distriktsköterska vet man ju en hel del. Hon rådde mig att inte använda snabblim trots att det från början är framtagen för just ändamålet. Det har emellertid ändras några komponenter sedan dess så det är inte så nyttigt nu. Hur som helst det blev ett abrupt slut på leken med min älskling och hon klarade sig utan en skråma.

Vi brukar gå och lägga oss ganska tidigt på kvällarna men, jag ville se hur hon reagerade på raketerna de sköt nere i byn. Det är några km dit ner men vi såg och hörde bra där vi stod i trädgården. Efter en stund tröttnade vi och skulle gå in…trodde jag. Jackie hade lite fler ärende att uträtta så hon fick vara ensam ute en stund.

Som vanligt låg hon bredvid mig när jag vaknade idag. Det blev lite sovmorgon, 08.15 slog jag upp de blå och väckte Jackie med lite kel. Hon var inte så entusiastisk när jag öppnade altandörren för hennes första kiss. Att busa med katten är ju viktigare tycker hon, men hon gick ut efter en stund i alla fall.

Jag har ganska trögt att komma igång på morgonen. Ingen tid att passa gör att första rundan kan dröja till efter lunchen. En stor fördel med att bo här är närheten till grushålan som vi kallar det. Ett nu mera ganska stort grustag där hundarna oftast kan springa lösa. Vissa sand/grushögar är säkert 10m höga och Jackie älskar att klättra. En hundförare gav mig rådet för många år sedan att låta min hund springa i dessa sandhögar. Jackies föregångare var inte  så klättervilliga men nu är det ett bra komplement till promenaderna. Att rakt upp och ner gå eller trava någon eller några mil är ju inte så ansträngande för en medelstor hund. Att en varg kan trava 8-10 mil on dagen säger ju lite om hur hunddjur är byggda. En person sade att han en gång hade cyklat några mil med sin Schäfertik. När de kom hem hämtade hon pinne och ville leka. En som var självutnämnd hund expert sade att, när hon gick med sin hund stannade hon inte ens när hunden ville kissa. Taskigt och föra effektiv promenad för den hunden. De behöver få använda sina sinnen för att bli trötta, tror jag i alla fall. Nåväl, dagens första promenad blev en tur till grushålan bara. En runda med mycket spring och lek och ett ben vid hemkomsten gjorde att hon nu ligger och ser nöjd ut.