Inhängnad

Ett glatt gäng, när vi äntligen var färdiga

Det här med att Jackie är den enda hunden hittills som jag har haft, som inte kan springa fritt i trädgården mar gnagt i mig. Visst den lilla stund som hon är ensam ute i löplinan är kanske inte så farligt, men ändå. Att bygga staket kostar pengar och att göra det rymningssäkert kostar ännu mera.  Det staketet jag hade hjälpte inte mycket. Kröp hon inte igenom som valp, lyckades hon hitta luckor i nätet som inte jag hittade. Som vuxen var det ju en enkel match att hoppa över.  Jag försökte med det jag hade att höja staketet.  Tyvärr lyckades inte heller det bli helt säkert.

De lösningar vi hittade skulle kosta bort emot 40 000:- för halva tomten.  Visst hade det blivit en rejält tilltagen rastgård, men det hade ändå inte uppfyllt mina kriterier. Har man en vakthund skall den ha möjlighet att vakta, tänker jag.

Efter mycket om och men, lyckades vi få en sponsor så min ide, kunde bli verklighet. En helt rymningssäker trädgård skulle nerbära en bur, men det tror jag inte skall behövas. Nätet som jag redan hade kommer att grävas ner ca 60cm, och följa stolparna upp till första plankan och sedan vikas ut under utan på gräsmattan de övriga ca 60cm. det övriga staketet blir plankor med lite mellanrum, ungefär 2m högt.  Det alternativet kommer att kosta ca 30-35 000 kr, och då är i prinsip hela trädgården inhängnad. Trädgårdslandet där det brukade vara både lek och kissande, hamnar utanför. 

Helgen som var satte vi igång att gräva diket. Maskinen var en liten smidig grävmaskin på larvfötter som ibland var lite väl lätt. När tekniken som fanns långt bak i ryggraden kom tillbaka gick det ändå ganska lätt. Vi var tre st som hjälptes åt att gräva och en såg till att vi hade både mat och fika. Det tog oss 30 timmar att ta oss runt, men nu är det gjort. Förhoppningsvis kommer stolparna snart hem så att Gunilla och jag kan börja gjuta ner dem och fylla igen diket.

Lägg märke till vår bevakning som följde varje steg vi tog