Hökenås 2015

Då var vi hemma igen efter årets höjdpunkt, Kuvasz specialen.

Att få komma iväg och träffa massor av härliga hundar och människor under sådana omständigheter är en otrolig förmån.

Visst man hinner inte prata med alla, men man vet ändå att vi som är oerfarna kan gå fram till vem som helst och be om tipps, och få det utan problem.

Vi kom till Hökenås redan på fredag eftermiddag. Det är skönt att ha gott om tid och landa. Slumpen gav oss samma stuga som förra året, men de hade renoverat den så den var fräsch och fin. Att kunna sitta ute och lyssna på vinden och fåglarna är förvisso inget annorlunda för oss, men med tanke på att det är så mycket folk runt om oss är det förvånande lugnt.

På kvällen när skånegänget hade anlänt gick vi ner till området där utställningen skulle vara. Där var det folk på plats, och hade börjat sätta upp tält och ringen. Naturligtvis hjälptes vi åt med vad vi kunde under tiden som vi bytte erfarenheter med varandra. Med andra ord en trevlig stund i goda vänners lag. När det var klart hämtade vi vårt tält och plockade upp det. Det skulle bli en varm lördag, så lite skydd mot solen var en bra ide. Väl tillbaka i stugan kände vi oss nöjda men trötta. Att sova i en för mig ny säng är inte det lättaste, men jag somnade i alla fall. Problemet kom dagen efter. Värk i kroppen men ändå hoppfull inför tävlingen.

Själva utställningen gick inte som vi hade hoppats. Vi har blivit bortskämda med idel bra resultat. Men vi fick i alla fall glädjas åt de andras framgångar. Jag fick rikta in mig på att se och lära. Det var ju andra gången jag var i ringen och första gången i samma ring som Sverige eliten.

”Att ställa ut är ju skitlätt, det är bara att springa runt i en ring med hunden”.

Det var det jag tänkte för några år sedan. Men vi som har gjort det, vet hur mycket det är att tänka på. Och jag har en del att lära där. För att få fram hundens bästa sidor krävs en bra handler. För det är ju lika dant med allt. De som är vana att göra något, gör det oftast bättre än en ovan.

Hur som helst, oavsett resultat hit och dit, vet vi att Jackie är en underbar liten familjemedlem, och vi lär naturligtvis fortsätta kuska runt och ställa ut.

På kvällen var det samling vid grillarna på campingen. De som ville, hade möjlighet att grilla och efteråt samlades vi inne för div trevligheter. Vilket otroligt bra jobb och engagemang som hade lagts ner för en lyckad helg, för oss alla. Jag kan naturligtvis inte namnge någon, för alla i klubben har dragit sitt strå till stacken på sitt vis, även de som av olika anledningar inte kunde vara med.

Söndagen kom, och det var dagen för hemfärd. Hur trevligt det än har varit är det skönt att packa in i bilen och komma iväg hem. Att få komma hem efter en härlig helg, är för mig total lycka