Jag har fått en stalker

Jag har fått en stalker

Tvärt emot vad jag trodde har Bejke bättre koll på mig än på Jackie. Det har nu gått en vecka sedan lillasyster kom in i familjen. Det har varit betydligt lugnare än jag hade förväntat mig. Vi är ju tre som hjälper till att ta hand om den lilla. Dessutom är hon en ganska lugn liten tös. Det är tillräckligt långa stunder när hon sover, för att jag skall hinna vila. För två år sedan handlade det högst om 10 minuter, och jag vågade inte vila med båda ögonen på samma gång. Inte så konstigt att jag var trött J

Under den gångna veckan har Tor varit i närheten och han var arg. Tåg kör förbi ett stycke här ifrån och tutar. Regn har slagit ner med en jäkla Krafft på plasttaket och jägarna har provat sina jaktvapen här i närheten. Eftersom allt detta är fullt naturligt för oss, blev det de även för Bejke. I går låg hon och sov ute, medan jägarna sköt några serier på jaktbanan. Vi har med andra ord en trygg liten jente som har kommit till rätta med livet på torpet.

I går gjorde vi ett besök på veterinärkliniken i Högsby. Jag har tidigare haft hundar som inte gillade det stället, och vill inte ha det så igen. Så därför gör jag som jag gjorde med Jackie. Med jämna mellanrum åker vi dit för att det skall bli trygga med den platsen.  Syrrans Dotter Jeanette skulle ändå till Högsby så vi fick hänga på. Hennes Pumi var inte allt för glad att behöva dela baksäte med Bejke. Han satt intryckt mot ena dörren och såg allmänt olycklig ut.

Väl framme hos veterinären ställde jag Bejke på vågen, den rusade iväg och stannade på hela 6,6 kg. (Jag kommer inte ihåg vad Jackie vägde vid samma tidpunkt, men hon växte ju enormt fort). En tjej som heter Ida och jobbar på kliniken, kom fram och satte sig ner på huk och Bejke gick genast fram och hälsade på henne. Hon var lite osäker på vilken ras Bejke var av, hon sade att det inte är så ofta en Kuvasz kommer på besök. De brukar oftast vara ganska stora då, sade hon. Jag tänker att med den hastighet som de växer är de nog oftast bara där en gång som ”små”.

Idag på morgonen när jag släppte ut flickorna vid 7-tiden drog jag igen altandörren, jag är ju ganska frusen av mig. Jag han knappt ta fram bröd för att göra en macka, då jag hör något som får en vallp ägare att få kalla kårar. Bejke hade förmodligen gjort sig regalt illa. Jag rusar fram till dörren och ser att hon lugnt och stilla sitter och vill gå in. Hon har blivit som Jackie redan. Är dörren stängd vill även hon komma in. Jag läste någon stans att man inte skall tvinga en Kuvasz att vara inne för mycket. Jag fattar inte vad de menar med det.

Nåväl, vi får väl göra oss i ordning för en dag ute nu i alla fall. Snart nog är vintern här och då är inte jag ute mer än jag behöver