borta bra men hemma best

Då har vi varit i Skåne igen på den årliga Kuvasz promenaden.

Det är en mycket trevlig tillställning där vi samlas och går en runda och pratar om mestadels våra hundar. Som förra året löpte naturligtvis Jackie, så Esso och Hermesz gillade naturligtvis henne lite extra. Förra året var det Edith som var yngst, och i år var det två små busfrön och en lugn kille från Fjellflokkens, som var yngst. Som alltid när det gäller valpar, så blev de lite extra uppmärksammade. Vi upptäckte att Baboca (Dockan) gillade att bada. Hon försökte hinna med så många fotbad som möjligt på kortast möjliga tid. Båda de små flickorna skötte sig exemplariskt, men Bejke var lite trött i slutet på promenaden.

Under fikat uppsäckte vi att Jackie inte var sig själv. Hon visade sig vara en tjurig löptik som inte gillade Fjellflokkens Ivanhoe (Ivan).

När promenaden var över och vi hade fikat och pratat klart åkte vi tillbaka till Höganäs där vi var under helgen. Även där blev det mycket promenader naturligtvis. Syrran och Erika hade huvudansvaret för Dockan, så Gunilla och jag kunde träna Jackie och Bejke i koppel. Det är skönt att ha möjlighet att miljö träna hundarna så mycket. Båda våra änglar förbättrades på kort tid. Men miljöträning är ju en färskvara så det gäller att fortsätta träna.

På vägen hem sov alla tre ganska mycket, men visst höll de små igång en liten stund efter att ha varit ute vid Fenen och kissat, så väl hemma igen var det fullt ös.

Jag är ju en enstöring som helst är hemma, men när jag väl kommer på plats i andra miljöer funkar det bra. Jag är förvisso helt slut efteråt, för det tar en stund innan alla intryck har landat, men det är värt det. För att träffa alla fantastiska hundar och deras ägare/fodervärdar, är kanon.

Men som sagt, borta bra men hemma best

Lilla Edith är inte så liten längre