kelgrisar

Igår kväll när vi skulle släcka sänglampan tändes i stället en del funderingar hos mig.

Dels hur olika individer av samma ras kan vara. Men även deras minspel i olika situationer.

Tag exempelvis Bejke i går kväll. De får ligga i sängen, det är inget förbud. Men de får inte ligga så att de stör vår nattsömn. Jackie kom på att, nere vid fotgaveln på Gunillas sida finns det lite plats. När hon väl kommit på det, har hon inte en enda natt legat i sängen. Men som sagt i går kväll när lampan skulle släckas låg Bejke där. Både Gunilla och jag började skratta när vi såg hennes min. Det var en mycket olycklig hund, som trodde hon skulle bli nerknuffad. Hon fick ligga kvar, och när väl lampan var släckt, hoppade hon självmant ner. Båda våra flickor sover mest och best på golvet, med tassarna upp på någon vägg eller liknande. Men Jackie envisas med att börja natten under sängen.

Jackie är i flesta fall en hänsynsfull dam. Dagmatte berättade, hur Jackie på ett mycket försiktigt sätt kollade om hon var vaken. Det började nere vid fötterna, med ett försiktigt slick. När hon inte fick någon reaktion, fortasse hon upp till ena handen, samma slick där. Till slut satt hon och tittade till Dagmatte öppnade ögonen. Då var det slut på den försiktiga biten.

Bejke där emot, är en helt annan sak. Jag vaknade en morgon och trodde att jag låg på en centrifugerande tvättmaskin. Bejke hade kastat sig ner i sängen mot min rygg, och låg och tvättade och kliade sig. Nere i skåne hoppade de båda över det som dagmatte hade varit med om. Gunilla vaknade av att Bejke satte nosen mot kinden och började slicka. Jackie såg ju att matte redan var vaken, så hon hjälpte till.

Det här med hundars minspel, är ju underbart. Går jag in i badrummet och skruvar på duschen, står Jackie beredd att på lek fly fältet. Jag vet att hon skarpt ogillar den, så jag skulle aldrig ge henne tid att förbereda sig. Det här är bara en lek oss i mellan, och hon spelar med. Hennes min precis innan jag sätter foten över trösklen, tolkar jag som bus och lycka. Det blir en kort jakt med buller och bång, som sluter i soffan med kel.

Bejke där emot, kommer gärna in i badrummet och kollar läget. Det kan ju hända att katten ligger där, och den vill gärna busa (tror Bejke). När det väl är där inne för att duscha finner de sig båda ganska snabbt. När det väl är över firar Jackie det rejält med mycket tokigheter. Bejke brukar se på Jackie som om det vore hennes fel att hon blev duschad.

Dessa olikheter har jag naturligtvis sett hos mina tidigare hundar av samma raser. Eller rättare sagt hos Dobbisarna. Eftersom att jag hade Dobermann och Schäfer samtidigt, drunknade Schäfrarnas personligheter, i Dobbisarnas. Det är inget snack om saken. Schäfrarna var oroligt lätta att ha att göra med, alla tre. Men de hade inte på långa vägar så utmärkande personligheter som de andra raser jag har och har haft. Visst visade Arro med hela sin person att han skämdes när Katja hade gjort något dumt. Katja där emot såg på Arro med en min som att ”nu vet du vad du inte får göra, bra va?”. Katja var en otrolig kelgris. Raka morsatsen till hur pressen beskrev Dobermann. Dessutom var hon mörkrädd, och vid ett tillfälle hoppade hon en mörk kväll upp i famnen på syrran, när det prasslade till ute i mörkrett. Lucas där emot, var raka motsaten. Han bevakade gästerna med skeptisk blick. Vissa återkommande personer tog år att lita på för honom.

Men en sak har de i alla fall gemensamt. De är familjens kelgrisar