Specialen 2016

Då är vi åter hemma efter en helg på Hökenåsens Camping och den årliga Kuvaszspecialen.

Det var 41 anmälda hundar och som vanligt var det naturligtvis otroligt hög kvalitet på hundarna. Att se och få vara med om detta är helt underbar. Dels att få se så många Kuvasz på en gång, men även alla dessa otroliga handlers och ägare. Om någon till äventyrs tror att det bara är att springa runt något varv med en hund, utmanar jag den att försöka med en Kuvasz. Vi har ju 2 så det går bra att låna en Cool

Redan på torsdagskvällen började vi att packa in saker i bilen. Det är ju viktigt att inte glömma massa saker. Likväl så glömde vi gummistövlar. Det regnade när vi kom, och regnade när vi åkte, men under utställningen var det kanonväder. Dommaren sade ungefär så här. ”Inte ens solen kan motstå så här underbara hundar”

Vår lilla Bejke var inte nöjd med situationen. Redan på fredagen var det svårt att känna igen henne. Hon morrade och skällde på allt och alla som hon inte kände. Även en av familjens Pumi blev till en fiende, så det var ett jäkla bestyr att hålla dem avskilda. Så att det inte skulle bli lätt i ringen på lördagen förstod jag. Min nervositet gjorde ju inte saken bättre. Så det blir mycket mer miljöträning i fortsättningen för både henne och mig. Båda flickorna fick exteriörmässigt bra kritik, men vi fick rådet att vi skulle träna mer på att ställa ut.

Jackie går nästan som en klocka i ringen. Hon verkar älska den uppmärksamhet hon får där, och resultatet blev där efter. Ett CK (certifikatkvalité) i det sällskapet är otroligt mycket värt. Så att det inte räckte ända fram gör inte så mycket. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur långt det kunde ha räckt om jag varit mer van att ställa.

När jag hade varit inne i ringen och gjort det jag kunde, kom det som brukar komma i sådana här situationer. All spänning som hade laddats upp under en lång tid släppte. Jag var nära att svimma och var tvungen att dra mig tillbaka. Jag låg i tältet och försökte få tillbaka lite krafter för att klara avslutningen, men var tvungen att gå upp till vår stuga ändå. Väl där somnade jag ganska omgående efter att ha fått lite i magen. Min tanke hade varit att ta bilder på alla finalerna. Vi hade inhandlat ett zomobjektiv för att få bra bilder, men det blev som sagt inget av det. Dock blev det några innan som jag tog delvis för att ha något annat att tänka på. Men även för att alla går ju inte till final, och det är ju kul att få med de också. Dommaren sade också att om hon inte hade behövt följa reglerna, hade alla vunnit. Men visst är vi alla vinnare på något sätt, oavsett placeringarna, vi har ju världens bästa ras.

Kvällen blev trotts regnet, en trevlig tillställning som vanligt. Det är ju då alla har möjlighet att vara sociala, och släppa loss på ett annat sätt.

Söndagen var det ju dags att åka hem. Visst är det kul att komma bort från den vardagliga lunken, men jäklar vad skönt det är att komma hem. Efter vi hade varit hemma några timmar började vi känna igen Bejke. De rusade runt i trädgården i rasande fart. Ibland var det Bejke som jagade och sedan bytte de. Sedan var de ju tvungna att tala om för fåglarna att de var hemma och åter herre på täppan. Så nu är allt som det skall.

Tack alla inblandade för en trevlig helg. Och ett speciellt tack till alla som har jobbat ideellt för att det skulle bli så bra som det blev.