Kojan

Det är inte alltid saker blir som man har tänkt sig, och ibland blir det i alla fall nästan så. Naturligtvis blir det inte alls som man vill ibland.

Under ca ett års tid tog en ide form och utvecklades i mitt huvud. Och när kreativiteten tog övertaget skred vi till verket. Det var kanske inte meningen att vi skulle sätta igång just då. Det var som det brukar, jag skulle bara kolla lite.

Min tanke var att Jackie brukar krypa under sängen på natten, och när vi äter, ligger hon gärna under bordet. Så det var en grundstomme i projektet. Men naturligtvis skulle de ha någonstans att kunna ligga och få svalka på sommaren, och värme på vintern. Dessutom är det ju så att rasen gillar att ligga på högsta punkten i trädgården sades det. Så en hundkoja på stolpar, där de även kunde ligga på taket var det tänkt. Det där med taket, gjorde att placeringen var tvunget att vara en lagom bit från staketet för att undvika att de kan hoppa över. Men när det var färdigt, så vi att det där med takteras kunde vi glömma. Under hela arbetets gång, var naturligtvis flickorna med oss. När golvet var klart gjorde flickorna en fin ligg grop under, och det var ju som jag hade planerat. När man som jag är lite impulsiv, men ändå vill följa regler och paragrafer, kan jag så här i efterhand tycka att den blev väl tilltagen i storlek. Vi fick nämligen alla 4 platts att ligga i den. Så någon stans i min iver gjorde jag nog ett positivt räknefel, även när det gällde måtten.

Ett annat räknefel jag gjorde var att tro, att de skulle älska att vara där inne.

Så länge vi jobbade med den var de som sagt med oss. Den bästa biten var golvisoleringen. Varken Gunilla eller jag är ju snickare, (jag kan knappt slå in en spik) så det blev ju att lösa problemen när de dök upp. Så som sagt, golvissoleringen fick vi göra sist liggandess på rygg under kojan. Som tur var hade vi hjälp av båda flickorna, och det blev en mysig kelstund där under.

Men nu står den i princip klar. Det är bara takpapp och färg som fattas. Det kanske är av den anledningen flickorna inte begagnar den. För det har bara varit inne i den korta stunder, när någon annan har varit där. Annars är den bara ett rundmärke när de sätter fart och rusar runt i trädgården.

Skall jag göra en utverdering av om det blev som jag hade tänkt mig, så blir det GK. Det är en enligt reglerna godkänd hundkoja, men om flickorna får säga sitt hade det nog varit bättre att vi helt och hållet hade ägnat tiden åt att leka med dem.

Vi får väl se om kommande generationer hundar gillar den bättre