Trevliga återseenden

Jack och Jackie

Den senastetiden har jag varit oerhört aktiv med mina mått mätt

Efter vår resa till Tyskland, har det varit fullt upp, i alla fall med mitt mått mätt.

Den traditionella höstpromenaden i Höör har ju gått av stapeln.

Naturligtvis var vi där nere, det har ju blivit en tradition för oss. Visst, det är ca 30 mil, men syrran och hennes familj bor ju där, så vi slår naturligtvis två flugor i en smäll. Det var ju första gången för Gunilla fick träffa vår nyaste lilla ängel Jack.

Han är en charmig liten kille som är lätt att bli kär i. Det var i alla fall det jag trodde. När Jackie och Bejke fick se syrran och Britt blev de naturligtvis jätteglada. Dock kanske de missuppfattade de situationen med att jack var där med dem. För jäklar vilken utskällning han fick.

När vi väl hade börjat gå, vande de sig vid situationen ganska snabbt, i alla fall flickorna. Precis som jag trodde vaknade Jackies moderkänslor för lilla Jack. Så promenaden med efterföljande fikat blev lika trevligt som det brukar.

Den här gången hade vi kört direkt ner till Höör. Jag tänkte att det skulle räcka med en natt i Höganäs. Jag hade årets special på Hökenås camping i minnet. Där hade Bejke inte varit på bästa humör och jag misstänkte att det hade med utrymmet att göra. Våra flickor är ju vana vid i princip obegränsat med utrymme, och en lägenhet med fem hundar känns lite trångt. När vi hade ätit middag gick vi bort till hundparken. Där fick Jack och Bejke springa fritt och det blev lite lek. Det var med en lättnad vi kom hem till syrran, och våra flickor fick sin middag. När de hade ätit i gästrummet/Ericas rum, togs naturligtvis skålarna bort och dörren öppnades. Då tog Jack tillfället i akt och spatserade in och hittade några smulor från flickornas middag. Då blev Bejke skitarg och skulle sätta honom på plats. När jag hade fått bort Bejke från Jack flög Jackie på Bejke. Allt slutade lika snabbt som det hade börjat och ingen blev fysiskt skadad. Resten av kvällen hade vi en jäkla koll på hundarna, men ingen av dem verkade bry sig nämnvärt om det som tidigare hade hänt.

Dagen efter gick Gunilla och jag en lång runda längs stranden med flickorna. Som vanligt är det alltid mycket folk både med och utan hundar i rörelse där. Vissa har bra koll på sina hundar, men inte alla. Vi satt vid en bänk och beundrade utsikten över sundet, när en liten hund kommer fram och gör närmanden på våra flickor som då löper. Mannen som gjorde lama försök att kalla in sin hund, menade på att det var lite vårt fel att hans hund inte lydde. Efteråt sade syrran att den allt som oftast springer fram till okända hundar. Som tur var visade flickorna inga tecken på att bli sura, och mannen kopplade sin hund.

Senare innan vi packade ihop och skulle åka hem, tog vi hela vår vita flock och fotograferade lite. Jag har ju följt rådet att ta många kort, så det blev lite över 100st. Att få tre Kuvasz att posera fint samtidigt är inte så lätt, så det blev lite redigering senare. Jag måste erkänna att jag inte är så lite stolt över vår härliga flock.

Några helger senare var det dags för en utställning för alla raser, som klubben hade arrangerat. Vi skulle inte själva ställa någon av våra hundar, men det är ett bra tillfälle för social träning. När vi kom dit och flickorna fick se Jack var det som om han alltid hade tillhört familjen. Det blev många trevliga återseenden och för mig blev det den bästa dagen i Moheda. Att bara flyta omkring och inte behöva vara nervös inför att ställa, gjorde att tiden flög iväg. Att våra flickor som är vana vid den här typen av arrangeman är coola val lunga var ingen överraskning. Det som överraskade mig var att Jack var så cool. Han kunde koppla av och lade sig ner och somnade när vi stod stilla. Eller, ja, kanske inte när vi besökte Csigoras  stånd med en massa godis. Då var han mycket uppmärksam. Vi fick under dagen en del erbjudande om att de kunde tänka sig att ta ned sig Jack hem. Vi noterade det, men avböjde bestämt. Dock har jag hört att två Pumisar gärna vill byta bort honom. Hunteress som inte gillar någon hund så skarpt och Frank som känner sig mycket besvärad av att få dela med sig av matte. Så småningom kommer nog Jack att respektera Hunteress vilja att vara ifred liksom Jackie har gjort. Vad det gäller Frank, så lär nog även han att ge med sig.

Jag ser fram emot då vi kan släppa alla lösa här hemma. Att se Kuvasz leka är något alla borde få se. Här hemma är det en tyst lek som går i 200km/h. När den ena får ett ryck och springer ohejdat runt huset står den andra och väntar. De har lärt sig att kommer man två steg efter hinner man inte med, så det är bättre att invänta den andra. Jag hoppas att flickorna gör med Jack som med ex Frank. Står han i vägen, flyger flickorna över om de inte hinner väja.

Jack

När syrran har ett ryck, är det bara att vänta