Varför Kuvasz?

Varför Kuvasz?

Förmodligen kan det i första ögonblicket jämföras med någon typ av diagnos, men går man till botten med hela resonemanget, är valet av ras självklart.

Att vilja ha en ras som är så egensinnig och envis kan tyckas vara en gåta. Men de egenheterna är bara en del av rasen. En annan del kan förklaras med följande episod.

 

För någon vecka sedan låg jag med feber i soffan och slötittade på tv. Båda flickorna kom med jämna mellanrum och ville ha lite kel. Ena stunden låg de på golvet, och andra låg de i soffan. Plötsligt märker jag att Bejke tuggar på något. Min blick sveper automatiskt över golvet för att se vad som fattas. Eftersom jag har förklarat säkert över 500ggr vad de får bita på och inte,och det faktum att Bejke faktiskt börjar närma sig 2 år, och att hon faktiskt ligger i den andra delen av hörnsoffan, gör ju att jag inte misstänkte något särskilt. När jag böjer mig fram för att undersöka vad hon tuggar på, hinner jag se en av Gunillas skor sticka ut under Bejke. Men när jag skall för 501 gången skall förklara att hon inte får äta på skor, överöser hon mig med pussar. När Jackie ser att det är pusskalas, skyndar även hon fram och ger mig en blöt dos av kärlek. Inte fasen kan man skälla på Bejke i det läget. Det är bara att kapitulera och bara älska dessa hundar.

En annan episod hände när jag skulle duscha. Jag körde igång duschen för att spola fram varmvatten, men hade inte stängt dörren. Båda flickorna stod utanför, men Jackie såg ut som mig, på ett muntligt läxförhör. ”Titta inte på mig. Titta inte på mig. Fan han tittar på mig” Jackie såg ut att vara hon bered att fly, men jag kunde inget annat än att skratta. När jag har duschat klart, ligger hon på badrumsmattan, och värdigt men skyndsamt lämnar rummet.

Alltså, så mycket kärlek och upptåg. För mig är det en gåta varför inte alla vill ha minst en Kuvasz.