Nästan helt återställd

Egentligen finns det inte så mycket att skriva om. Men det är ändå små små, saker som händer.

Valparna började i slutet av veckan att ta sig ur lådan. Det gjorde att vi hägnade in en några kvadrat i barnkammaren, och tog bort översta brädan på lådan. Så nu kravlar alla ut och in, när det vankas mat. Jackie är inte överförtjust i att ligga stilla en längre tid ensam med sina valpar. De små har enorm sugförmåga. Så när Jackie reser sig upp hänger några valpar med några steg, innan de släpper.

Vi har börjat så smått att ge de små nötfärs med egg. Första gången var det nog mer färs på oss, golv och valpar, än i deras magar. Men vi har nu utvecklat oss, så vi får inte lika mycket på oss själva längre.

Vi får kvitto på att de växer genom att med jämna mellanrum väga dem. De har nu i princip alla dubblat sin födelsevikt. Deras ögon har öppnats, men jag är osäker på om de litar på det sinnet ännu.

Jackie verkar i alla fall vara nästan helt återställd. Nu på morgonen låg hon på altanen och vilade sig efter nattens sömn. Då kommer katten förbi och är i jaktmode. Så när han är en bit ifrån altanen sätter Jackie fart. Bejke som för tillfället är på den andra delen av trädgården blir naturligtvis avundsjuk. Så vi släpper in henne på baksidan också. Efter någon timma har katten kört slut på Bejke, som nu ligger i vardagsrummet och sover. Jag kunde inte låta bli att tänka på den gamla sagan. katten på råttan, och råttan på repet, och repet på oxen, etc.  

Så nu är det i alla fall lugnt en liten stund och Gunilla och jag får lite vila.