Etnologi

En bild säger mer än tusen ord, heter det ju.

I miljontals år har människan fascinerats över bilder. Nu mera i den digitala åldern med mobiltelefoner kan man fånga ögonblick som kanske aldrig mer kommer igen, och minas omständigheterna runt bilden. Att någon som inte var på plats tolkar bilden utefter egna erfarenheter är en självklarhet. En fotograf tar en bild på en liten stuga i solnedgången och minns dofterna och fågelsången och det lugn som var den kvällen. Någon ser bilden några år senare och tolkar den som lugnet före stormen. Kanske hans eget hus brann ner just en sådan kväll. Kort sagt en bild är en ögonblicksbild som kan tolkas på många sätt, beroende på erfarenheter.

En annan sak jag har funderat på är hur mycket vi har lärt oss sedan psykologen Thorleif Schelderup-Ebbe studerade sina höns i hönsgården 1922. På den tiden var det svårt att studera vilda djur i dess naturliga element, så vi får väl ha ett visst överseende med dåtidens forskare inom området, men det tog ändå till 1963 Då den amerikanska teologen Thelma Rowell hade upptäckt att rangordning (Hackordning) inte existerar i det vilda. Det är något vi människor har skapat, genom olika förutsättningar. Trotts att det nu har gått 54 år sedan Thelmas upptäckt, är det fortfarande en förvånande stor del som fortfarande håller fast vid Thorleif Schelderup-Ebbes forsknings resultat.

Helt ovetande om allt det där eller ens att det fanns forskning i ämnet, köpte jag min första hund 1987. Naturligtvis fick jag många råd av kreti och pleti, men efterhand upptäckte jag ett sätt som fungerade. Jag stal helt enkelt min fars syn på saker och ting. Alla i familjen är lika mycket värda. Alla har rätt till sin egen åsikt och skall respekteras för den.

Med andra ord, i min ”Flock” har det aldrig funnits någon rangordning, så det har omöjliggjort att någon skall försöka klättra i den. Alla behandlas med samma respekt, när det gäller hundarna och mig. Trots det har jag ändå satt upp vissa regler. Ett exempel är, Inte äta på katten. Den regeln är något Bejke och jag fortfarande diskuterar.

En annan regel är att alla i familjen skall kunna ge och ta deras mat utan diskussion. Naturligtvis är det något jag lärde dem tidigt, men det är något vi nu mera aldrig gör. Men jag vet att jag kan och så kan även de övriga i familjen göra, om det behövs.

Det här är som jag gör och tänker. Det fungerar för oss, jag vill inte på något sätt påstå att jag har rätt. Det fungerar hos oss och det är jag nöjd med.