vill vi ha sommar

Jaha då var jag invald i en styrelse.

Jag som hade tänkt överge allt som har med klubbar att göra. Men som den optimist jag är, tror jag fortfarande att jag kan påverka. Att sitta med i en styrelse oavsett om det gäller den lokala brukshundsklubben eller den lokala fackliga är en utmaning.

Jag är ju den som oftast går på känslor i det mesta. Att sitta timmar och plugga in fakta har aldrig varit min grej. Visst har jag gjort det, men som sagt jag är en känslomänniska.

Våra (för tillfället) fyra små vita, bryr sig inte det minsta om styrelser och demokrati. Nu när vi tillfället har mycket snö är det, det som gäller. Det är ju bara att tänka tillbaka på min egen barndom hur jag reagerade på snön. Det är mycket herre på täppan och ett evinnerligt spring ut och in. Den som inte vill gå in krafsar på dörren för att få ut de andra. Det får bli en renovering på dörren till sommaren. Vi funderar på att helt klä in den i plåt och/eller en plexiglasskiva. Den enda som inte krafsar på dörren är ju Jackie. Hon kan stå ute och skälla på snön som faller från träden i timmar, och plötsligt stå på altanen med ett uppmärksamhets skall. Men det är ju inte säkert att hon vill gå in. Det kan lika gärna vara för att få sällskap.

På baksidan är det inga snöhögar att leka i, så där är det oftast att flickorna jagar Jack. Att han älskar det råder det inga tvivel om. Oftast är det Anya som är bakom och hänger i svansen när hon inte biter i hans bakben. Men de låter även honom vinna ibland och då är det alla mot alla som gäller.

Ja vintern är en härlig tid för hundarna, för oss är den inte lika härlig. 16 tassar att rensa från snöklumpar varje gång de har varit ute, eller blöta golv.

Nej nu vill vi ha sommar.