Bara tur

Då har det gått ett år sedan vi var uppe i Västergötland och parade Jackie. Jag minns helgen som full av nervositet. Det är ju trots allt inte helt säkert att tik och hane passar ihop. Två dagar innan hade de lärt känna varandra och söndagen var lite av en ded line. Visst hade det behövts, hade jag ju varit ledig ytterligare en dag, men jag var helt slut. Jag blir det när saker inte är som vanligt.

Vi hade ju fått instruktioner hur allt kunde gå till, och vad vi kunde göra för att underlätta. Det viktigaste var ju att hålla hundarna lugna när hanen hade vänt sig om. Jag var förberedd på det värsta, men allt gick som smort.

Nu började ju en väntan på att se om Jackie var dräktig eller inte. Men vi upptäckte ju ganska snart att det växte små aliens i henne.

Nu ett år senare och jag kan se objektivt på allt, har vi trots allt haft den vanliga turen. Det är svårt att se de negativa sakerna när så mycket blev så bra. Jag satt och funderade på att jag nästan alltid har haft en enorm tur med mina hundar. Jag tänkte att de alla har varit snälla och friska. Men när jag funderade lite extra på det, kom jag på att sådant var ju inte fallet. Katja hade ju förmågan att skada sig med jämna mellanrum och blev tyvärr som många andra Dobermann, bara åtta år.

Att vi ändå har haft en enorm tur när det gäller våra vita små busar, råder det inget tvivel om. Kullen som blev resultatet av förra årets resa, blev som vi hade hoppats. Rapporterna från familjerna är tillfredsställande.

Turen visade sig hålla i sig när det gäller vår import också. Att han skulle gå att använda i avel, tvivlade vi inte på. Det skall ju mycket till enligt reglerna, för att han inte hade kunnat användas. Sen att jag hade mina dubier gällande det, är ju en annan sak. Det byggdes uteslutande på okunskap från min sida. När vi slutligen fick resultatet av röntgen, blev vi positivt överaskade. Vi har en helt fantastisk kille med nanmet X-Torda von Anka. Att vi skulle dra iväg till Östergötland för att röntga honom var jag till en början tveksam till. Det som fick mig att ändra uppfattning var att många jag personligen talade med, själva valde att åka dit. Med facit på hand var det ett mycket bra beslut. Inte enbart för resultatet, utan att det blev en trevlig resa över lag. Vi övernattade hos ett helt underbart par som är lite mer hundtokigare än mig, och vi passade även på att stanna och fika hos ett par veteraner i klubben och jag fick träffa en mycket lycklig liten Kuvasz dam vid namn Kira. Kort sagt, en mycket trevlig helg med trevliga två och fyrbenta vänner.

Nu väntar vi med spänning på hur vår killes valpar skall bli när den dagen kommer.